En av böckerna i den översättningskö som bildats efter den hisnande tegelsten jag nu håller på med, The Parisian av Isabella Hammad, är The Shattering of Loneliness av Erik Varden O.C.S.O, norskfödd abbot i det engelska trappistklostret Mount Saint Bernard Abbey. Det är en vacker och ovanlig essäbok utgiven på förlaget Bloomsbury, där Erik Varden varvar bibliska betraktelser med referenser till bland annat existentialister som Stig Dagerman i en reflektion om vad remebrance, erinran, kan betyda för oss människor. Jag har också fått äran att översätta några av hans texter till tidskriften Pilgrim. Det känns särskilt roligt att få översätta hans texter eftersom jag har en nära relation till cistercienserorden genom ett annat av deras kloster. Så i dag blev Erik Varden plötsligt och oväntat (åtminstone för mig) utnämnd till biskop för prelaturen Trondheim. Genast blir jag ännu mer ivrig att få ta tag i hans bok!

I senaste Pilgrim skriver den blivande biskopen om det eviga livet:

Likt modern som välkomnar en efterlängtad son eller dotter hem från utlandet, likt den gästhusansvarige munken som förbereder inför en pilgrims ankomst, ställer Kristus i ordning ett rum i evighet, en himmelsk klostercell, för alla som vill dela hans glädje. Han dammar, städar och vädrar, ser till att sängen är ordentligt bäddad och möblerna står i ordning. Han kanske till och med ställer en vas med blommor i fönstret, så att varje barn som kommer hem, varje pilgrim, kan stiga in över tröskeln och glatt utbrista: ”Vad skönt det är att vara hemma!”