Hittills har David Foster Wallaces Blek kung innehaft positionen som den tjockaste boken jag översatt. Nu har den petats ned från just denna förstaplats av mastodontdebuten Parisaren av Isabella Hammad (575 s.), som jag arbetade med en stor del av förra året. Parisaren är en historisk, episk roman som utspelas i Palestina och Frankrike under 1910–1930-talet. Jag lärde mig mycket av att översätta den, och är glad att jag fick göra det. Men det var också ett hästjobb både för mig, redaktören och korrekturläsaren. Jag hoppas verkligen att Parisaren når ut till sina läsare när den kommer ut nu i mars. Mer om boken finns att läsa hos Norstedts.

Det tycks vara trendigt med tjocka böcker. Jag har svårt att förstå hajpen; visserligen finns det förstås många tjocka böcker jag gillar (och båda de ovanstående hör dit), men står jag och letar i bokhandeln plockar jag ändå hellre upp en tunn bok. Ibland undrar jag om skärpan verkligen kan vara lika hög rakt igenom när författaren brer ut sig så. Och får översättaren förutsättningar att arbeta lika grundligt? I fallet Parisaren kom vi överens om ett lämningsdatum som funkade bra för alla parter, men för inte länge sedan blev jag kontaktad av en annan förläggare som undrade om jag kunde tänka mig att översätta en 1000-sidig sak på åtta månader. Det bedömde jag som helt omöjligt.

Från översättarens synvinkel är lagom långa böcker och god framförhållning det bästa. Som stilistikforskare tänker jag att en bok är lagom lång när den är precis så lång som den kräver, när formen är kongenial med innehållet. Parisaren brer ut sig i rummet därför att historien brer ut sig över tid. Blek kung brer ut sig i på grund av DFW:s maximalistiska projekt att zooma in på små detaljer, och på grund av att tematiken – leda och koncentration, hur vi förhåller oss till den långtråkiga vardagen – gestaltas med en exceptionell trovärdighet när läsaren måste anstränga sig för att ta sig igenom boken.

Kanske är det verkligen så att vår tids tankar kräver mer utrymme. Men jag är inte övertygad om att alla bokflodens bjässar lever upp till detta kriterium.