De flesta litterära översättare har inte själva valt de texter de översätter. Förlaget köper in en titel, och hittar sedan en översättare. Man kan förstås som översättare försöka intressera förlag för ens egna favoriter, men de flesta av oss lyckas sällan med det. Det händer förstås också att någon annan får i uppdrag att översätta just den bok som var min älskling … Det hör till.

Det finns fördelar med uppdragsöversättning. Det är en särskild utmaning att leva sig in i språkvärldar där man inte hamnat på egen hand. Ibland upptäcker man nya skatter, andra gånger blir arbetet nästan asketiskt, en ökenvandring som vidgar språksinnena och tränar tålamodet.

Ändå är det något speciellt med en översättning man själv tagit initiativ till. Det var ett tag sedan för mig, men nu har äntligen en sådan utkommit. Det handlar om Toril Mois Språk og oppmerksomhet, som jag citerat och inspirerats av i flera av mina egna texter.

Det är en tunn liten essäbok, med ett koncentrat av nästan allt som är viktigt. Mois språk är exakt och samtidigt läsartillvänt; lycklig den som ännu har denna läsning framför sig!

Språk och uppmärksamhet ges ut av bokförlaget Faethon och finns i handeln inom några veckor. Själv bidrar jag med några rader till om boken i kommande nummer av tidskriften Med andra ord.