Note to self: Kalla aldrig en bok eller en artikel för ”Allt du vill veta om …” eller ”Allt du behöver veta om …”.

Ger inte dessa pinsamt vanliga titlar uttryck för ett ganska ansenligt förakt gentemot läsaren? Varför skulle det finnas gränser för vad du vill eller behöver veta, och vem är i så fall jag att avgöra dem och sätta just min text som slutpunkten för ditt vetande?

Ger de inte uttryck för en syn på kunskap som något besvärligt, som läsaren förmodas inte vilja insupa mer än ett minimum av?

Visst kan det kännas betungande att tänka på allt jag inte kan och vet och aldrig kommer att hinna lära mig, på hur mycket fantastisk litteratur jag aldrig kommer attta del av. Som författare vill jag dock varken förstärka denna tunga känsla eller hjälpa läsaren att tränga bort den, utan vända på steken och uppmärksamma hur fantastiskt det är att det alltid finns mer att läsa och upptäcka!

Min förhoppning är alltså i stället att texten blir en språngbräda, eller en liten skymt, som inspirerar läsaren att fortsätta ut i det vida, salta havet av mänsklig kunskap, tolkning, uppfinningsrikedom och reflektion.