I dagens SvD skriver jag under strecket om Kate Zambrenos bok Mutter, i nyutkommen svensk översättning av Helena Fagertun, samt lite om Magdalena Sørensens fina debutroman Alltings ordning.

Det är ovanligt att få så mycket utrymme för en recension. Jag valde att ägna det nästan helt åt stil- och formfrågor! Det var också fint att få chansen att bre ut sig lite om bokens titel:

Eftersom bokens engelska titel lyder ”Book of mutter” antar jag att även den svenska är avsedd att referera till muttret, som språklig uttrycksform, tillsammans med det tyska ordet för mor. På svenska blir det dock omöjligt att inte också tänka på en liten skruv. Mutter uppfattas nog ofta som en ganska fruktlös språklig aktivitet, men kanske kan denna form av ettrigt borrande i ett ämne ändå fylla en funktion? Det svenska muttret, som rymmer en lätt aggressivitet, är dock inte helt semantiskt ekvivalent med engelskans mutter, som snarare motsvarar ett mjukare mummel.

Zambreno är en av förgrundsgestalterna inom den lyriska essägenre – eller snarare genreblandning av uppsats, essä, roman och självbiografi – som så många kvinnliga engelskspråkiga författare har verkat inom under det senaste dryga decenniet, och det känns fint att tänka på Zambrenos form just som ett försiktigt mumlande mutter. Att tänka på denna bok som ett mamma-mummel.